När jag läste min favoritblogg, niotillfem's, inlägg om det sorligaste hon visste var, fick jag tårar i ögonen. Inlägget hittar ni här. Jag var bara tvungen att lägga till några saker som jag tycker är så väldans sorliga.

När små barn ramlar på gatan och föräldrarna börjar skälla på dem och berättar hur klantiga de är, istället för att krama om och trösta dem.

Om man sitter utomlands och äter, och vid bordet bredvid sitter en ensam man och äter. Som sällskap har han en tidning.

När man måste säga hejdå till sin pojkvän som bor så hemskt många mil ifrån mig och veta att man inte ses på flera veckor, och vetskapen om det gör att man nästan inte kan säga hejdå.

I lördags natt läste jag en bok, My prodigal son, om att det värsta Pete's mamma kunde tänka sig var att få reda på att han var död. Då började jag tänka på hur det skulle kännas om min mormor skulle dö och började gråta. Min mormor är som min bästa vän i hela världen och jag kan inte tänka mig att leva utan henne.

När en gammal tant går över gatan med sin rullator och sen är det en kant på andra sidan gatan som hon inte kommer upp för och ingen stannar och hjälper henne.

Om fyra tjejer sitter vid ett bord, då en av tjejerna inte riktigt är med de andra, och de andra tre pratar om någonting som de ska göra i helgen utan att fråga den fjärde tjejen.

När små,små fyror sitter och äter själva i matsalen och ingen kompis kommer och sätter sig bredvid eller säger att den kan flytta en stol till deras bord.