vet inte riktigt vad som händer egentligen.
Jag är så stressad utan att riktigt veta varför. Eller jo. Vill slå undan anledningen och sluta klaga. Jag tycker det är fruktansvärt med människor som klagar väldigt mycket på saker som man inte riktigt kan göra någonting åt. Idag är jag en av de som klagar. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allting innan tisdag.
Tills imorgon ska jag skriva en debattartikel om slöjan och träna in franskaglosor. I helgen ska jag skriva ett tal till FNrollspelet, sy en burka, lära mig vart jag står i konflikten och träna som jag vet inte vad på självförtroendet och självkänslan. Det ska inte gå som det gjorde förra året. (För er som inte vet fick jag världens ångest i klassrummet då jag visste att jag skulle bli påhoppad i alla frågor då jag representerade USA. Det resulterade i att jag inte sa någonting.)
Nästa fredag åker jag iallafall till Mathias för att koppla av, mysa och visa att jag orkar springa precis lika långt som honom. (Han är skitduktig på allt inom idrott, hans största dröm är att bli fotbollsproffs i Milan och tränar ungefär åtta timmar per dag.)
Inte riktigt så kanske.
Kommentarer
Trackback
