Alltså ni vet när man blir sådär känslosam och man inte riktigt vet om man ska gråta eller skratta för att man tycker om någon så himla mycket? Så känner jag nu. Jag är verkligen så glad att jag har världens finaste pojkvän. Just nu känns det lite jobbigt i och med att man är hundratjugo mil ifrån varandra och det är ungefär tjugofyra dagar kvar tills vi ses, men det är verkligen värt det. Varenda liten sekund. Även fast det känns jobbigt ibland. Men när man väl står där på flygplatsen eller på tågstationen och ser varandra så är man så himla glad och lycklig att man bara vill hoppa lite och skrika hur lycklig man är.


<3